fredag 3 februari 2012

Verkligheten kommer allt närmare


Det kryper sakta inpå mig. Särskilt sedan jag bokade biljetten hem och insåg att hon inte kommer vara där. Jag kommer aldrig få äta min favoritmat som hon gör. Jag kommer inte ta ett glas vin i hennes kök. Det är så mycket som aldrig kommer igen.
Idag när jag skulle handla vin så valde jag till slut ett som jag visste att hon gillade. Hur patetiskt är inte det? Som om det skulle få det att kännas som att hon inte var ofrånkomligt borta från mitt liv. 

2 kommentarer:

  1. Det är inte patetiskt. Jag tycker att det är fint. Sen är livet så förbannat jävligt ibland. Fan också. (jag vet, dåligt ordförråd)

    Tänker på dig.

    SvaraRadera
  2. Det är fint Emma! Det visar hur mycket du tänker på henne.
    Man gör det mesta för att känna att de finns där igen.

    Kram!

    SvaraRadera