torsdag 31 maj 2012

En kort stund i Göteborg








Jag var alltså i Göteborg måndag- till onsdagskväll. Började besöket med att spela biljard med Drömkillen och en kompis till honom. Vi gjorde en checklista på sommar-saker att göra (40 saker att göra från och med i måndags, varav jag hunnit med två). Sen fortsatte jag och Drömkillen till en pub för lite mer snack (och öl/cider. Tror för övrigt Magners är den bästa torra cidern jag smakat hittills.). Det tål att sägas igen, den människan är så intressant! Och vi pratade och pratade (och han berättade saker han bara sagt till några få). Sen kysstes vi. Och hela jag skriker tyst inombords att det måste vara meningen nånstans att vi ska bli något. Så säger han att han inte är rätt kille för mig och andra saker som tar ner mig på jorden. Jag svarar att vi är väl ändå vuxna människor och att jag inte har tänkt att kedja fast och gifta mig med honom (fast jag förstås allra helst vill det). Vi kysstes lite mer och avslutade våra glas och gick ut i den kalla natten. Jag frös och han gav mig sin jacka, vi kysstes än mer, gick igenom en park och luktade på syrener. Vi hoppade på en spårvagn och kysstes lite till och han följde mig till min busshållsplats och kysste mig hejdå (fast han helst ville att jag skulle följa med honom, men det kunde jag tyvärr inte).
Dagen efter följde kära han den där (som jag så snällt fick bo hos i två dagar) mig till Yrkes Högskolan där jag gjorde testerna för uttagningen till utbildningen som jag sökt. Ca 100 sökande och 33 elever som de tar in, hoppas jag blir en av dem. Efter detta vandrade jag runt lite i stan och inväntade att Drömkillen skulle möta upp mig. Vi lunchade, gick och satte oss på en parkbänk, kysstes förstås. Kyssarna och tröttheten sedan dagen innan gjorde sig till känna och vi tå vagnen hem till honom... Kan jag säga annat än hur fantastisk påverkan denna människa har på mig? Allt känns bara så rätt med honom. Vi pratar om allt från att skapa nya levande väsen av DNA, resor, drömmar till människors begåvningar och brister. Dessa stunder som känns magiska och får mig att vilja stanna tiden. På något sätt måste denna människa fortsatt att vara en del i mitt liv. Han säger även att han ska presentera mig för sina vänner så att jag lär känna fler i staden och att han tror att några av dem kommer jag nog komma bättre överrens med än honom t.o.m.
Var dessutom på bio med han den där (det är nog min bästa biokamrat tror jag faktiskt, är det något vi gör bra ihop jag och mitt kära ex så är det att se filmer och dricka vin). Vi såg Tim Burtons Dark Shadow, som tyvärr inte var allt jag hade hoppats på. Hade önskat mer mörk humor och dessutom störde jag mig på att Danny Elfman hade en musiksnutt med hela filmen som lät precis som den han hade i Sweeney Todd, vilket gjorde att jag började nynna på den hela tiden. Dessutom tappade filmen på slutet, men den var trots allt lite bättre än Alice i Underlandet i alla fall. Läste även att det skulle komma en till film till hösten, en animerad så det kanske blir lite bättre då.
På onsdagen skulle jag på intervju men när jag kom dit så ville de att jag medan jag väntade skulle fylla i kompisars uppgifter. Visst förstår jag att de lever på att samla kontakter, men kändes mest som att de kallade på folk för att samla på telefonnummer till människor. Fick en väldigt dålig känsla och gick på magkänslan som sa åt mig att gå. Kändes konstigt att lämna en intervju innan den började, men allt inom mig sa att det inte var bra så kändes bäst att lyssna på det. Gick istället på konstmuseet som hade en mycket besvikande utställning. Men var trots det ganska skönt att strosa runt och titta på bilder med skön musik i öronen. Medan solen sken sedan satt jag ute och läste och tittade på de stackars desillusionerade nyexaminerade  studenter på flak som inte inser hur lätt deras liv har varit och att de firar att livets hårda prövningar nu tar sin start. Efter att vänner glömt att svara och andra ställde in så intog jag min middag på en trevlig pub som jag gillar (tänker minsann också skaffa ett stammisställe och polare med bartendern när jag flyttar till Göteborg) för att sedan möta upp med en busslast från Halmstad som skulle se Sverige - Island spela på Gamla Ullevi. Kul att gå på fotboll, även om matchen var sådär, men det bästa var nog mannen som såg det som sin uppgift att få hela arenan att göra vågen. Till hans lycka så gick det hela vägen runt till slut. 


6 kommentarer:

  1. Recensioner väntar jag på.
    På matchen, filmen, utställningen och männen.

    SvaraRadera
  2. Var en del att säga, så tog en stund.. :)

    SvaraRadera
  3. Ojoj, ja om han beter sig sådär tycker jag det verkar dubbeltydigt att han "inte är rätt kille för dig".. Är han bara feg kanske? Han kanske har blivit sårad förut och inte vågar ge sig hän helt? Eller går det framåt nu? Spännande att följa :P

    Längtar efter dig, men det blir ingen tripp för mig nu heller. Den där jävla bilen har pajat igen och pengarna på sparkontot är nästan slut nu, plus att vi åker upp nästa vecka redan. Jag vet att det är dåligt av mig, och jag är besviken för jag såg fram emot att hälsa på dig men nu blir det inte förrän till hösten i alla fall :S

    Kram vännen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har blivit dumpad, men vem har inte det liksom? Dessutom funderar han på att flytta utomlands (nej nej ville jag säga då), så han känner väl inte att det läge för något. Men som jag tyckte så kan vi väl bara vara och ta saker som de kommer och inte övertänka allt (vilket han nästan verkar göra mer än mig).

      Förhoppningsvis så kanske jag bor i Göteborg sen så blir det närmare för dig att hälsa på :)

      Radera
  4. Ja jag tycker din linje är klok, hade jag också kört på om det var osäkert hit och dit. Ja dumpad har väl alla blivit nån gång, man måste ju våga lite i livet ;)

    Ja jag kommer vart du än bor, jag vill verkligen umgås med dig, har ju redan gått ett halvår. Tiden går så sjukt fort. Men det är klart att jag håller tummarna för din skull att du bor i Göteborg :)

    SvaraRadera
  5. Han låter lite som min man. På något sätt. Sådär perfekt och ovillig att inse det. Till en början. Sedan insåg han det och nu har det varit perfekt i 7 år. Men what do I know?
    Men visst var utställning en besvikelse - jag var allt lite irriterad när jag gick därifrån :(

    SvaraRadera