söndag 22 juli 2012

Jag vill inte bli en kvinna som hatar män. Som drar alla över kant och förväntar att alla karlar är svin. För jag vet ju egentligen att det inte är så. Det finns goda människor också.

Medan tårarna rann så öste jag ut mitt manshat i telefon till Drömkillen inatt. Men vi kan sluta kalla honom det nu. Jag vill förvisso fortfarande vara mer än bara vänner, men det kommer aldrig hända. Han fick i alla fall höra ett och annat och kontentan av det hela är att ska vi vara vänner så får han skärpa sig och bete sig som en. Så nu kör vi stenhårt på vännergrejen. Och jag säger det igen, jag ska bannemig bli den bästa vännen han kan ha. Det gör förstås ont, men tiden läker väl allt? Han får vara beredd på att jag kommer med killproblem till honom sa jag och även att han kan räkna med mig som rådgivare med hans tjejproblem. (Inte för att jag egentligen har lust med det sista, men det är ju sånt vänner är till för)
Skönt att vi rett ut detta nu så jag kan försöka gå vidare, igen.

Nu ska jag bara ta itu med min inställning till män, innan jag hatar på riktigt. Hade ju varit mer till hjälp om de faktiskt hade kunnat motbevisa sig nångång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar