onsdag 12 september 2012

Ånej, jag tror jag hamnat där man inte vill hamna! Är lite väl förtjust i min kramkamrat inser jag nu. Inte så konstigt med tanke på att vi setts ett och ett halvt år, antingen så går det väl åt det ena eller andra hållet. Men nu tror jag tyvärr att det nog faktiskt gått åt fel hål, åt gilla hållet. Bara för att han är bortrest ihelg (det är fulsnyggingen jag talar om alltså) så blev jag alldeles tung i hjärtat för vem vet när jag får träffa honom nästa gång.. Och den ovetskapen har aldrig varit jobbig, för jag har inte saknat, inte längtat, inte hoppats. Men nu skulle jag väldigt gärna vilja, helt plötsligt. Vad hände liksom? Och viktigast av allt, hur får jag det att gå över?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar