torsdag 18 oktober 2012

Om vi hörs

Var på dejt idag. Han var trevlig, vi fikade. Lite pinsamma tystnader men ändå lättsamt. Fast ändå vet jag inte vad han tycker. Jag var nog inte precis vad han ville ha, kulturtant och kattägare som jag är. Men det gör mig inte ledsen, för jag tycker ändå det var trevligt och han är nog inte vad jag vill ha heller. Gillade dock hur vi han sa hejdå "Vi hörs om vi vill". Skönt att säga så istället för att säga att man ska höras när man faktiskt inte vet om man vill det eller inte. Fast vill han höras så får han göra det, jag vet ju som sagt var inte vad jag ska tro att han tyckte om mig.

Blev tipsad om Dox-dokumentären (se SVT Play) Love Addict. Inte för att jag känner igen mig, men var ändå några små saker som kändes träffande.
Till exempel kan jag inte bara lämna någon bakom mig. (ex. Lärarligget, Drömkillen) Eller jag kan ju, men det är väldigt svårt. Har någon berört mig så vill jag ju inte gärna lämna människan ifrån mig. Så funderar på att det är därför jag nu har huvudet fullt av Fulsnyggingen, för att jag inser att antingen så måste det ta slut nu eller så får det gå vidare mot något nytt. Jag kan inte ha den relationen som vi har längre, vilket jag insåg när jag sabbade chansen med judokillen bara för att jag inte kunde tänka mig att ge upp Fulsnyggingen. Jag gav upp chansen om en bra kille bara för att jag inte var redo att sluta vara med en kille som jag träffat i ett och ett halvt år, men ändå  känner mig som en främling för. Men jag kan inte se vår relation bli något mer, vi kommer inte bli vänner som jag blivit med de andra. Så jag gruvar mig nu för helgen och hur jag i hela fridens namn ska kunna säga nej om han hör av sig. (Spelar upp långa monologer i huvudet om allt bra och viktigt som jag vill säga, men aldrig kommer våga)

1 kommentar:

  1. Sluta mesa, det får bära eller brista! Antingen går det å helvete eller så blir det bra. Man ångrar sig fan alltid hur som haver!!!

    SvaraRadera