tisdag 26 februari 2013

Böcker

Jag har tentor, prov och inlämningar varje vecka framöver. Men tänker positivt, dessa böcker äger jag ju nu så de kommer allt hinnas läsas

måndag 25 februari 2013

Det första ögonblicket

Kom att tänka på att det nog endast är några personer som jag verkligen klart kan minnas första gången jag träffade dem:

Sara - när jag vid sju års ålder ringde på hennes hus och sa att vi skulle börja samma klass.

Han den där Henrik - jag var berusad på Kåren, han jobbade och var stressad. Några månader senare minns jag Festen när vi faktiskt pratade.

Lärarligget - fest på Nyhem med studenter och så då han som det faktiskt gick att ha ett intressant samtal med.

Johanna - som kastade jongleringsbollar omkring sig och hade en partyanka, men var förvånansvärt välkomnande.

Fulsnyggingen - som stod i andre änden av baren och sen kom och satte sig i vårt sällskap.

Fd Drömkillen - som dansade och var fascinerande trevlig.


Undrar vad det är som gör att bara några första möten verkligen sätter sig? Men det betyder ju inte att andra människor är mindre speciella.

fredag 22 februari 2013

Nyfiken

När ett Okänt Nummer ringer mitt i natten blir jag nyfiken.
Vem kunde det vara? Vem överhuvudtaget ringer från Okänt Nummer om det inte är typ en myndighet? Varför en torsdagnatt?

onsdag 20 februari 2013

Ineffektiv och meningslös dag.
Flera timmar i skolan när jag hade kunnat göra vettigare skolsaker på egen hand. Hade i och för sig prov, men det är inte ens värt att kalla det för det. Dessutom var läraren nästan en timme sen.
Nu ska jag tillbringa några timmar på jobbet, vilket är fruktansvärt tråkigt men gör ju iallafall att jag kan handla böcker på bokrean.

Ja jag är på konstigt humör, ledsen och irriterad, rastlös och stressad. Men det går väl över.

torsdag 14 februari 2013

BG

Hörde förstås av mig till BG. Han frågade vad som hände och skrevs lite fram och tillbaka. Fick detta då till slut; " jag vill fokusera på skolan nu men om vi kunde umgås som vi gjort utan några krav så vore det kempe grejt!"
Aja, men då vet jag ju det iaf. Får se hur jag går vidare med denna "relationen" då.

Alla hjärtans dag

Det var så länge sedan (2009) som jag gjorde nåt på alla hjärtans dag, så i år reflekterade jag inte ens över det utan bokade mig på jobb ikväll. Inte för att jag har en dejt eller så, vill bara påpeka det faktum att dagens datum inte har någon hjärte-betydelse.
Jag som ändå har dejtat en del, har ändå alltid lyckats att inte ha någon just den här dagen. Ganska bra jobbat tycker jag. :P

Skickar min kärlek till alla fina personer som jag gillar! Hoppas ni har en kärleksfull dag, vare sig det är med en partner, familj eller vänner. 



Bilden är från en busstur i måndags (måste säga att stan - Lindholmen, åt vilket håll det än är, nästan alltid har något att bjuda på) då det satt en mycket fin man snett framför mig. Ville ta en bild och skicka men var en vacker dag så tyvärr blev det inte så bra. (snart kommer turen bli omtalad som den där det sitter en tjej och glor på alla snyggingar)

onsdag 13 februari 2013

Förhastade känslobeslut?

Jag ångrade redan dagen efter jag smsade BG om att vi inte borde ses och nu en och en halv vecka senare är jag ännu mindre säker på det. Det var ju inte för att jag inte är intresserad av honom som jag gjorde det. Tänkte bara att det nog ändå var lika bra. Men nu tänker jag inte så längre. Fast vad kan jag göra åt saken? Skulle bara göra bort mig och vara pinsam om jag sa nåt om att jag ångrar mig?
Vad skulle jag ens kunna säga om saken för att försöka släta över det? Tusan också! Vad ska jag göra, höra av mig eller bita i det sura äpplet och stå för vad jag sagt?

tisdag 12 februari 2013

Jag är en bra konsument för företagen. Klart att jag måste köpa ostbollar om de är hjärtformade.
Så igår satte jag i mig nästan en hel påse hjärtan på egen hand och tillsammans med det kommer förstås ångest. Så den njutningen var kortvarig och följderna blir att jag måste träna hårdare så magen inte blir ännu mjukare.

måndag 11 februari 2013

Some nights



Ni vet hur man kopplar vissa låtar till vissa saker, känslor, händelser och bla bla bla.
Jag älskar verkligen den här låten, men tyvärr förknippar jag den även med ett minne som är såväl kul som gör mig förbannad.
Det var i somras, jag var i Göteborg och umgicks med lärarligget. Dagen efter skulle jag skriva på kontraktet för min nya lägenhet och vi skulle ta flyget över till London. Livet var helt enkelt strålande bra! Sommar, Göteborg, bästa sällskapet och en spännande framtid och resa väntade.
 Jag och lärarligget satt och drack vin och rökte pipa på balkongen (han då, inte jag) och det slutade med att vi promenerade ner till stan och mötte upp med fulsnyggingen. Lärarligget som är äldre och vettigare (nåjoo..) gick hem men jag tyckte förstås det var en utmärkt idé att hänga på fulsnyggingen och hans kompisar tills solen gick upp igen. Jag var lite tveksam först, skulle ju ändå upp dagen efter och fixa kontraktet och framförallt är det segt att resa bakis. Men så spelades Some Nights i taxin och allt kändes bara så vettigt och rätt. Det var självklart att jag skulle med! Det kunde ju bara bli bra! Det var ett tecken!
 Ett tecken på ja att när det kommer till fulsnyggingen så kan jag inte tänka eller ta bra beslut. Vi åkte hem till honom och det slutade med att jag och hans kompis somnade i soffan medan fulsnyggingen och en annan tjej, sov i hans sovrum. Jag vaknade efter säkert bara någon timme och förbannad som bara den började jag vandra hem till lärarligget. Solen sken fortfarande och Göteborg var fantastiskt vacker och jag var förbannad.
 Så jag förknippar låten med sommarpepp och förhoppningar, men glömmer alltför lätt bort hur arg jag blev sen. Jag måste börja komma ihåg sådana stunder, sluta förledas över de alltför få tillfällen som fulsnyggingen visar sin ömma sida.
 Jag vandrar mellan att vara glad singel, att bara behöva tänka på mig själv och samtidigt är jag sugen igen på att dejta, att bli förtjust. Och det vet vi ju alla att det alltid går åt skogen och sen står jag där igen och är bitter på världen. Fast just nu är jag sugen på lite spänning igen. Och på att släppa fulsnyggingen.

torsdag 7 februari 2013

Oväntade känslor

Var en kort sväng på Andra Lång med J igår kväll efter jobbet. Var evigheter sedan vi sågs, han lyckas alltid smita förbi Göteborg utan att stanna på besök. Nu är han dock här en hel månad så förhoppningsvis hinner vi ses lite. De två ölen satte förstås igång tankar.. J berättade om den långe som dejtar en tjej och det högg till lite i hjärtat. Fastän jag och den långe aldrig blev nåt, så fanns det något där som aldrig hann ta sin fart innan jag flyttade. Kan inte låta bli att tänka om.. Och sakna.

På vagnen hemåt sedan messade jag med fulsnyggingen och fick reda på att han var på väg till USA i 20 månader för att bli helikopterförare. Aouch! Var inte beredd på hur ont den skulle göra och hur jag bara kunde tänka "Nej nej, försvinn inte!". Visserligen blir det inte av förrän om ett halvår - år. Blev nu lite osäker över vad jag egentligen känner för honom. Blir bara ännu mer säker nu på att jag måste bli vän med honom, så mer eventuella kärleksfulla känslor försvinner. Jag vet ju att jag inte bara kan bryta kontakten, klarar det max en månad eller så innan jag är där igen. Blir tokig, vill ju inte ha honom. Tror det bara är på det här viset för att vi har haft den här "relationen" i två år nu snart. Det var ju det där med att släppa taget ja.. Inte min grej. Har i alla fall andra planer denna helg så kommer inte höra av mig till honom. Sådeså. (Påminn mig?)

måndag 4 februari 2013

Salig

Tror aldrig jag har ätit så gott som middagen ikväll. Jag kanske har lite andra prioriteringar än andra studenter, fast å andra sidan var det ett bra erbjudande också.

Och med den lyckan i magen så skrev jag till Björn Gustavsson-killen att vi inte borde ses mer. (vi hälsade inte i skolan igen, förvisso till stor del pga av mig) och av svaret jag fick så bekräftade det bara att jag gjorde rätt: "Ok om du känner så"
Så nu är jag så pass lycklig över matupplevelsen ikväll att jag inte ens är så ledsen och besviken som jag vet att jag kommer bli sen.

Och vem behöver en partner när det finns lycka i middag med vin tillsammans med en vän som också tystnar under en måltid för det är så fantastiskt?

Jag saknar folk som bor i samma stad som mig.
Känns som att man aldrig ses.

söndag 3 februari 2013

Alla dessa känslor

Känns som att alla känslor ligger och bubblar nära ytan. Jag trodde att det skulle bli bättre efter att kvinnoveckan var över, men det känns som att det ligger kvar. Jag kan inte ens sortera ut allt vad jag känner, det är allt från hemlängtan, sorg, Göteborgslyckorus till tillfredsställelse och lugn. Vad ska man ta sig till med allt? Är det bara jag som går runt och är en känslobomb?

Övernattade hos Retrokillen inatt, men blev inte så mycket sömn. Däremot många tankar och känslor där med. För han håller benhårt fast vid att inte äta ur godisskålen, det är imponerande att han klarar av det. Samt så frustrerande. För det är ju inte som att vi ligger kyska med kläderna på under täcket och händerna ovanpå. Hade varit bättre om han inte hade känt lust efter mig också, då hade det ju inte varit något konstigt eller svårt med att sova ihop.
Ja mycket underlig natt/morgon..

lördag 2 februari 2013

Det går att ha fredagsmys fastän man är en överkänslig singeltjej. (Går att må dåligt över det samtidigt också för den delen) En kväll ser då ut som att man kommer hem sent för att man har tagit ett glas vin med en väninna som ska ut på dejt och känslorna är dels att vara lättad av att slippa vara den som ska ut och försöka att inte övertänka, blandat med känslan att det saknas lite spänning i mitt liv (påminn mig om det nästa dejtingrunda). Tur då är att man har unnat sig sushi, som ju är perfekt att resa med hela vägen hem för det ska ju inte hålla sig varmt ändå! Måltiden intas till filmen Magic Mike, som är en helt okej film och väldigt plågsamt att se när man precis är påväg ur menskänslornas helvetesland för man har ingen sån där snygging att kasta sig över. Man har ingen att kasta sig över. Vilket samtidigt är varför man ser filmen, för man kan ju alltid låtsas. Bara för att göra kvällen ännu trevligare sätter man i sig en påse chips så man känner sig alldeles fet (men ska köra dubbelpass idag, bodypump+bodycombat så jag tänkte att det var okej) och avslutar det med att bli väldigt mörkhårig. Lyckades åtminstone inte får hårfärg över hela badrummet, som brukar vara standard annars.

Förresten, han som jag lunchade med förra veckan, han som säger att han hellre blir vän med mig än inte lär känna mig alls (bullshit?), föreslog bio och middag imorgon. Jag har en del saker att göra denna månad som kommer kosta pengar, till exempel mammas besök precis innan CSN's utbetalning, som kräver lite att spara och planera. Han sa att jag inte skulle vara orolig, han fixar det. I vanliga fall hade jag bara varit glad över det, men eftersom det andas mer än "bara vara vänner" över det hela så föreslog jag en fika istället, det kan jag ha råd med. Känner mig redan obekväm med att han betalade för lunchen. Visserligen har han jobb, så han har väl mer pengar, men ändå. Vill inte hamna i nån slags skuld, underläge eller ge fel signaler. Börjar bli orolig för att han kanske inte kommer ihåg hur väldigt tydlig jag var med att jag inte är intresserad av något.