onsdag 28 augusti 2013

Så vad är det egentligen jag vill ha när det kommer till män? Om jag tar en tillbakablick på pojkarna/killarna/männen jag träffat de senaste åren och väljer ut dem och de egenskaper som har bäddat för min kräsenhet så kan det sammanfattas väldigt kort på detta viset (varning för parenteser som kan förvilla):

Jag vill ha någon som verkligen har ett intresse av något, verkligen kan nörda ner sig i något (gamla sambon + x-H), någon som är min bästa vän (x-H + Lärarligget), som kan skydda mig med sin manlighet och styrka (klichévarning, I know)(gymmannen (aldrig tidigare nämnd i bloggsammanhang)+ fulsnyggingen), någon som kan laga min mat (herr J), någon som är ömsint och tar hand om mig (Jesus, fulsnyggingen), någon som jag inte kan slita blickarna från (här orkar jag inte räkna upp dem..), någon som får/fick mig att gå igång (drömmkillen + retrokillen), någon som får mig att känna mig bra som jag är (x-H, lärarligget), någon som verkligen uttrycker att det är mig han vill ha (turkiske ängeln) och någon som får mig att känna mig trygg (Jesus + rökaren aka en sjysst kille + den långe tvillingen)

Det finns givetvis mycket annat smått och gott som spelar in, men dessa personer har satt ett avtryck och höjt ribban lite. Som jag sa till en kollega häromdagen så kan jag inte se mig själv i relation där jag nöjt mig, där jag är med någon bara för att. Det måste vara vissa faktorer uppfyllda. Det kanske är dumt att jag är en sån nostalgisk person, det underlättar ju inte saker och ting. Men det hjälper mig att veta bättre vad jag vill och inte vill ha. För jag är hellre ensam (eller?) än missnöjd tillsammans med någon, bara för en kram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar