måndag 11 november 2013

Ta det för vad det är

Gah! Blir tokig! Kan man bara inte få gå vidare i livet och faktiskt hitta någon som vill ha en på riktigt?
Vad jag snackar om? Okej, vi tar det från början:

Jag följde ju tyvärr med Retrokillen hem från en fest för någon vecka sedan. Vad hade förändrats, egentligen? Inte mycket kändes det som när jag for därifrån med en ledsen och arg känsla igen. Sen var det inte så mycket mer än att han försökte hjälpa mig att luska ut om två personer på festen var singlar och vilka de ens var. Därefter tystnad i flera dagar från båda håll. Och utan problem från mitt, för jag var/är ju fortfarande irriterad på honom.Veckan gick och jag drack vin med vänner, var ute och käkade och myste och unnade mig en skitsnygg väska. Och jobbade natt. Så på lördagnatt får jag ett sms där han frågar om jag vill komma och sova hos honom för det var ju trevligt sist. (Tyckte han ja, det var inte han som gick därifrån sexuellt frustrerad)
Mycket om och men, men nu har han frågat tre dagar på raken om att ses och försöker få till det på något vis. Men jag har jobb och andra planer så det går inte så bra för honom. Och det är ju tur för mig, för jag hade säkert varit så dum att jag gett efter annars. Men så frågade jag nu till slut om varför han vill ses egentligen igen? Svaret lyder som följer: För att jag skärpt mig kanske. Insett på något sätt att det bara är dumt att vela och krångla när båda vill och är tydliga med vad det är, och tar det för vad det är. Och på torsdag åker jag bort i nästan en vecka. Ville ju ses redan i helgen egentligen. Det har varit ett förvirrat år, men också lärorikt.

Och ja, det var ju bra att jag frågade så jag vet vad jag har att vänta mig från honom; ytterligare mer sexuell frustration från min sida och än mer dålig självkänsla.
Tja, vad kan man säga egentligen? Visst hade jag kunnat ta det för vad det är, om jag hade vetat bättre vad det faktiskt är och vad jag får ut av det egentligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar